Dag efter Dag

Jag vaknar,

ingen är här.

Jag äter frukost,

ensam.

Jag går till skolan,

var är alla?

Jag kommer hem,

ingen svarar.

Jag äter kvällsmat,

det är inte gott att äta själv.

Det blixtrar,

jag är rädd.

Jag går till sängs och tänker,

ännu en dag har gått.

En dag utan er.

En dag utan min älskade familj.

Jag saknar och älskar er,

Jag ska klara det här.

Men det går inte utan det stöd som ni alltid ger mig.

Tack, för allt.

Tack, bara för att ni finns.

Tack,

Kram Sophie