Dag efter Dag

Jag vaknar,

ingen är här.

Jag äter frukost,

ensam.

Jag går till skolan,

var är alla?

Jag kommer hem,

ingen svarar.

Jag äter kvällsmat,

det är inte gott att äta själv.

Det blixtrar,

jag är rädd.

Jag går till sängs och tänker,

ännu en dag har gått.

En dag utan er.

En dag utan min älskade familj.

Jag saknar och älskar er,

Jag ska klara det här.

Men det går inte utan det stöd som ni alltid ger mig.

Tack, för allt.

Tack, bara för att ni finns.

Tack,

Kram Sophie

TACK

Allt jag behöver,

och mycket mer.

Det är det,

jag får av er.

Tillsammans med livet,

gav ni mig kärleken.

Tillsammans med er erfarenhet,

gav ni mig reglerna till leken.

Leken,

som kallas livet.

Tack för dessa,

underbara gåvor.

Jag vet att jag alltid kan komma till er,

skulle jag ha frågor.

Tack för livet,

och kärleken.

Jag älskar er,

och tack för erfarenheten,

att man alltid har,

föräldrar som,

delar med sig,

i ljus tid,

så som i mörk tid.

Tack,

Kram Sophie